00:00
Hej och välkommen till Somna med Henrik Din Varma Västan vind Din Tänkande Toskana tå I natten Det är jag som är Henrik Och det är du som är somna Och det är som det är Det som händer, händer.
00:33
Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.
00:41
Nu börjar vi. Hej, somna.
01:02
Hej och välkommen hit till den här timman av... Ja, vad det nu är, det här.
01:14
Den här timman som du kanske befinner dig mitt i just nu.
01:21
Det här kanske inte är början av en timma för dig. Du kanske är mitt i timman.
01:29
Vad är det som säger att bara för att jag säger att någonting börjar, nu börjar vi liksom, så bestäms det då genast att någonting börjar. Du kanske är mitt i någonting.
01:45
Det här som jag, för mig, är starten av ett avsnitt, kanske för dig är rätt i utförsbacken liksom.
01:55
När jag gick gymnasiet och började lära mig film. Eftersom jag gick en linje med filminriktning.
02:03
Bland annat.
02:05
Så fick jag lära mig uttrycket inmediares. Som betyder typ rätt in i handlingen.
02:12
Och idag ska jag berätta en historia som börjar rätt in i handlingen.
02:16
Det börjar med.
02:19
Det var en fruktansvärt smäll.
02:23
Husen skakade.
02:25
Fönsterrutorna skallrade.
02:28
Fåglarna lyfte i sträck och flög. En söder, en norr, en öster och en väster.
02:36
De hade delat upp det så, fåglarna.
02:39
Den gamla hesa fågelkvarsetten på söder i Stockholm.
02:45
De satt på takåsarna och hade gjort upp sinsemellan innan.
02:51
Att de skulle.
02:53
Om det händer något nu. Då flyger en till söder. En till öster. En till väster. Och en till norr.
03:03
Om någon frågar varför. Då ska vi bara stirra på dem.
03:08
På det där sättet som fåglar gör. När man säger saker till dem.
03:12
Därför att de fattar inte.
03:15
De fattar inte vad man säger.
03:17
De förstår ju inte det. Men sanningen är att de förstår visst. Men de bryr sig inte.
03:25
De giddrar med din hjärna.
03:28
Det är viktigt att tänka på nästa gång man stirrar in i den obevekliga psykopatblicken hos en fågel.
03:35
Att den vet mycket väl vad du går igenom och vad du tänker och tror.
03:39
Att du precis har ramlat dig och slagit tårnageln.
03:44
Det vet den, att det gör ont på dig. Det är bara det att den bryr sig inte.
03:49
Eller om den bryr sig så vill den att du ska känna förvirring och apati.
03:58
Vad är motsatsen till empati? Det är inte apati, det är antipati. Du ska känna antipati gentemot hela fågelsläktet. Och det är det som är fågels riktning i livet.
04:12
Just de här fåglarna.
04:13
Söderkvartetten som de kallades för. Det var fyra stycken kajor.
04:19
De hade gjort den här överenskommelsen att de skulle jiddra med människornas hjärnor om det hände någonting.
04:26
Så de...
04:29
De upptäckte det här tidigt. En eftermiddag. På snuttigtalet. När de var nya ungfåglar och varandra. Ungtuppskajor som man brukar kalla dem för. De var ju inte bara av hankön. Utan de var mixade. De var 50-50. Och de...
04:52
De var lite som ABBA. De hade haft förhållanden med varann men de hade skilt sig men ändå fortsatte att vara en kvartett.
05:00
Var ett band.
05:03
Fast de ägnades inte åt musik då för det gör ju inte kajor. I alla fall inte medvetet.
05:09
Och i alla fall inte i det avseendet vi menar när vi pratar om musik du och jag som ju är människor.
05:18
Det är viktigt att komma ihåg nästa gång du tvivlar att du är också en människa.
05:27
Det tycker jag du kan säga till någon imorgon när du vaknar.
05:32
När någon säger någonting. Om du frågar något och den personen svarar nekande.
05:37
Då kan du säga, men jag är ju också en människa.
05:40
Har du inte jag rätt till samma smörgås som du?
05:50
i alla fall så så skulle de då flyga det här var på snuttuttalet när de var ung kajor med varann och då hade de bestämt sig för att de skulle klä upp sig Som kajor gör.
06:07
De satte på sig kostym och slips. Och vita skjortor.
06:12
Och sen så åkte de i en svart Volvo Amazon. Ner till en badplats. Där folk, kretig och pletig, blötte sina lekamenar i det pissjumna vattnet.
06:27
Så som brukligt äro vid en viss årstid på dygnet.
06:32
och så bara på ett först stod de motorn igång en liten stund sen stängde de bara motorn snabbt och på ett, tu, tre så gick de alla fyra ur bilen i varsin dörr Och sen rusade de ner längs med strandkanten i kostym och slips och vita skjortor. Och glänsande polerade skor och hattar och solglasögon.
06:54
De såg ut som Blues Brothers som du kan referera. Och så sprang de rätt ner i vattnet rakt ut tills de stod med vatten upp till hakan. Och så stod de där.
07:06
Stilla och okommenterat.
07:09
Tills på en given signal så bara sprang de upp igen ur vattnet och sattes i bilen och åkte därifrån.
07:19
Och folk stirrade ju förstås och var helt perplexa och det här gav blodad tand.
07:25
Fåglarna tyckte att det var helt enkelt jättespännande det här som hände.
07:33
Så då blev det fler gånger.
07:36
Och dess brukar de då göra det.
07:39
Men med åren hade de kommit att bli lite mer subtila. Som det här att flyga åt varsitt värdestreck. Det är ju inte någonting som kanske var och varannan lyfter på ögonbrynen åt.
07:52
Det är ju inte kanske ens så att man märker det, speciellt inte när det händer någonting som den här kraftiga knallen som på söder den här eftermiddagen 2026 hördes över hela den lilla ön som ju söder Malmö är.
08:11
Det är inte ens en liten ö heller.
08:14
Rätta mig om jag har fel, men det är inte Södermalm, den största ön i Stockholm. Nej, skriker vän av ordning. Nej. Och så hör jag nu hur tangentbordet knattrar fram.
08:31
Jag står inför ett valsomna.
08:35
Och när du hör det här avsnittet, då har det valet redan gjorts.
08:43
jag tror inte jag ska säga vad valet består i det får vara som en liten men det är som att jag står i begrepp att ta ett initiativ och det är alltid spännande men också skrämmande Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
09:05
Fråga mig när du hör det här avsnittet. Fråga hur det blev så kanske jag svarar. Vi får se.
09:12
Jag kommer inte att komma ihåg att jag har sagt det här så jag kommer att bli helt frågande. Vad menas?
09:21
Det har jag en kompis en gång. Jag ska inte berätta vem och jag ska inte berätta vad som skrevs för det är lite prekärt. Men man kan väl säga så här att den här kompisen hade träffat en ny flickvän och skrev någonting i ett sms som hade väl kunnat kanske inte skickas till vem som helst. Det innehöll helt enkelt information av lite intimare karaktärer.
09:46
och så skickade han det här sms och så hörde jag bara hur han sa nej, nej med fasa i rösten då hade han skickat det till sin mor och då svarade mamman Vad menas?
10:09
Förlåt.
10:10
Det är väl på något vis det allra värsta man kan tänka sig. Att skicka någonting som verkligen inte hör relationen med föräldrarna till. Till just sin mor.
10:23
I alla fall kajkvartetten som sprängdes.
10:29
För det var det som hände den här explosionsdagen. Det var ingen explosion utan det var en bil som baktände på Folkhögangatan.
10:38
Det brukar ju hända ibland fortfarande faktiskt att bilar baktänder. Även om det är mycket sällan nu i takt med att bilarna helt enkelt fasar ut dels gamla explosionsmotorer men också kanske...
10:54
Inte vet jag, dels gamla explosionsmotorer försvinner och ersätts av fungerande motorer. Det måste man väl ändå säga att en bil som baktänder dig, det är ju en defekt i bilen.
11:08
Eftersom jag har doktorerat i bilar så vet jag ju att de där smällarna som var så vanliga när jag var liten och växte upp i Svärdsjö, där det var mer eller mindre regel att bilarna skulle smälla kraftigt då och då när de åkte genom de små gulliga pittoreska stadskärnorna.
11:26
Nästa gång du idealiserar livet i ett litet samhälle.
11:30
Före tiden. Så kan du bara föreställa dig ljud som av pistolskott. Som regelbundna intervaller. Frekventa intervaller.
11:42
Bara utan förvarning smäller av.
11:46
När du är på väg med din ostfondy. Frysta ostfondy som du har köpt på Coop. Som du ska gå till.
11:54
En konsum som det hette på den tiden.
12:00
Men det bryr sig inte kajorna om detta, baktändningar. De hade bestämt att första bästa smäll som hörs, då ska vi flyga åt varsitt värdesträck. Och sen återsamlas vi här på samma tak några timmar senare och berättar om våra upplevelser av vad folk tyckte och om de vred och vände på sig liksom.
12:22
Östkajan var tillbaka först.
12:26
Hon satt länge och tittade på takåsarna runt omkring sig.
12:31
Det var en sån där obotligt stilla dag.
12:36
En sån där dag som explosioner till trots vägrade låta sig påverkas.
12:45
Lite grann som att slänga en stor stenbumling i en stilla sjö, men att sjön i det här exemplet vägrar låta krusa sig.
12:54
Sjön bara öppnar upp, tar emot stenen som en trött gammal mun som tvångsmatat med stuvad majs på ett äldreboende i Schillingaryd.
13:13
Sen kom västkajen.
13:15
De båda nickade kort till varann.
13:18
Såg du något? sa Östkajan.
13:20
Nej, sa Västkajan. Såg du något?
13:24
Jag såg en som tittade uppåt, men jag tror att det var för att han hade fått nackspärr, sa Östkajan besviket.
13:32
Då kom Nord- och Sydkajan. De höll alltid ihop, trots sina diametralt motsatta vädersträck.
13:38
Så var de alltid som ler och långhalm.
13:41
De landade på takåsen.
13:44
Såg du något? frågade Östkajan, Nordkajan. Nej. ni då alla andra skakade på sina kajhuvuden det var då själva fan sa sydkajan som var lite mer grov i mun hade mer skinn på näbben vilket i kajsammanhang är något av en dissning att säga att någon har skinn på näbben det är ungefär som att säga till en människa att du har skelett på näsan vilket man ju inte har Det är viktigt att tänka på tycker jag somna att om det inte vore för hud och brosk och sånt så skulle du inte ha någon näsa.
14:27
Allt annat kan man väl säga bärs upp av ditt skelett men din näsa är ju en kuriositet, ett appendix, någonting som har hängts på din kropp.
14:38
Alltså om du betraktar det utifrån skelettet.
14:41
Allt annat som du har i stort sett kan man ju förklara med nästan allting. Det finns ju undantag. Men kan man säga att under här finns ett skelett som bär upp den här strukturen.
14:53
Men näsan är ju bara en liten broskbit som sitter fast med det som är din näsas mjukdelar.
15:05
Ett skelett har ingen näsa. Det är bara hål där.
15:12
Så tänk dig själv det nästa gång som du hamnar i en diskussion med någon som säger att någon har skinn på näsan.
15:23
Tacka för det. Det vore fruktansvärt obehagligt om det inte fanns skinn här. Det skulle inte finnas någonting under.
15:33
Minus lite annat smått och gott som man skulle bli tvungen att plocka bort. Men skinnet är nästan som en påse som sitter trädd över någon typ av vaddstruktur.
15:50
Det är din näsa.
15:53
Det som hos Julius Caesar var så distinkt vad man sa.
16:00
Eller var det bara i skönlitteraturen?
16:04
Skrönorna.
16:08
De diskuterade i alla fall ganska länge, kajorna, varför ingen människa hade lagt märke till att det var konstigt att de här fyra fåglarna som sitter på den där takåsen, att de flyger åt varsitt vädersträck.
16:25
Varför att åtminstone inte två fåglar flyger åt samma håll? Eller varför inte tre eller alla rent utav? Inte uppvisa väl fåglar en sån individualism att de liksom väljer ut ett vädersträck och efter eget huvud bara flyger dit näbben pekar.
16:48
Det finns väl ett flockbeteende.
16:51
Det var den reaktionen de hade hoppats på att få men fick alltså inte.
16:57
Människorna var ju upptagna med den här snedtändande bilen, baktändande bilen och sina egna liv.
17:06
Det är på tok med världen, sa sydkajan.
17:13
Vad menar du, sa nordkajan.
17:15
Jag menar att folk inte tittar upp längre.
17:18
Folk går med sina gavnackar och tittar ner i telefonerna eller på sina egna skor.
17:25
Att titta ner på sina egna skor är väl ändå en viss skillnad från att titta på sin telefon, sa östkajen.
17:34
Hur menar du då, sa sydkajen. Att titta på sina egna skor, det gör man ju lite tidsomtätt.
17:40
Ja, inte vi kajor kanske.
17:43
Men alla andra som har skor alltså, det vill säga bara människor och utklädda apor och skor som sitter på hundar i förekommande fall.
17:54
När man har någonting på sina fötter så tittar man ju ofta ner på det. Jag har ju hört en människa berättade medan jag bajsade på rens glass.
18:02
så hörde jag människan berätta att minns du hur det var när man var liten när man hade provat ut ett par nya skor och fick dem och sen gick man därifrån med dem på och tittade på skorna det var liksom viktigt hur skorna såg ut de sken och lyste och bubblade och bubblade och blixtrade där nere Det finns ju någonting vackert i det.
18:35
Medan att gå och titta i sin telefon har ju blivit nästan lite...
18:39
Det har gått lite troll i det.
18:44
Jag tycker inte du ska dra alla människor över en kam, sa Västkajan.
18:48
En del människor har ju kontakt med sin gamla sjuka mormor i telefonen. Det är ju en viss skillnad mellan att till exempel kolla Betsson och att höra av sig till sin gamla mormor på telefonen. Det är två olika saker.
19:02
Det är en sak att skriva elaka saker om någon på jobbet i sociala medier. Och att höra av sig till sin sjuka gamla morfar som heter Gnutte och som lider av en mycket sällsynt variant av vildvittre vulkansjukdomen.
19:29
Och det är, man plötsligt, man går omkring som vanligt på gatan och sen så skriker man plötsligt utan förvarning. Nu ska jag hämta systrarna mina. Nu ska blodet flyta, skriker man.
19:46
Alltså snabbt, plötsligt som ett pyroklastiskt flöde från en vulkan som kommer utan förvarning.
19:57
Så det kallas för vulkanvildvittresyndromet kallas det för. Och det har han. Morfar Nuppe eller Snuppe eller vad han heter. Han är ute och går på stan.
20:09
Kanske står i kö eller står i en stor folksamling vid ett övergångsställe och väntar på grön gubbe.
20:15
Det är alldeles tyst. Morgonrusning. Folk ska ner i tunnelbanan på andra sidan vägen.
20:20
Så börjar han plötsligt skria då. Nu ska jag hämta systrarna mina.
20:26
Nu ska blodet flyta. Lilla människa.
20:33
Och då blir människor väldigt rädda och arga.
20:36
Det här är ett jätteproblem för honom. Han tenderar ju inte att gå ut. Men ibland måste han gå ut. För han är en liten morfar. Och små morfäder måste gå ut ibland.
20:46
Därför de måste vädra sina små morfars rumpor.
20:55
Det är därför som morfäder ofta går barrumpare på stadens gator och torg till allmänt åtlöje för människor.
21:07
Det kan ju vara så att man faktiskt har kontakt med sin gamla morfar då, i det här ärendet. Och då kan inte du sitta här som kaja och titta ner och säga att det är förkastligt, det är förkastligt. De bara kollar toxiska människor som pratar om hur man äter den fullständiga näringsfullproppade brockorin på Tex-Mex eller vad den heter, den här sociala medierplattformen. Ja.
21:41
Nu höll det på att bli lite osämja mellan kajkvartetten.
21:47
De rök på varandra, verbalt naturligtvis, för kajor slåss aldrig.
21:53
De är moraliskt överlägsna hos människor.
21:58
Redan de gamla grekerna brukade prisa kajans moraliska överlägsenhet.
22:04
Människan sitter på torget och baja. Det skulle aldrig ske av en kaja, brukar de säga. Den gamla diktaren Orfiprofs.
22:17
Orfiprofs som levde i Aten på 500-talet före Kristus.
22:26
Han brukade titta på kajorna som flög förbi utanför hans fönster. Och så brukade han titta på dem.
22:31
Och då brukade de alltid titta på honom tillbaka med en överlägsen, lite nedlåtande blick. Lite grann som, vad heter han? Det har blivit ett meme av det.
22:46
De här stora syskonen till Twilight-filmen.
22:54
Alltså inte böcken utan den första filmen i Twilight-serien.
22:59
Vad heter han? Vampyren där som blir kär i Becca. Vad heter han? Heter han William? Jag vet inte. Han tar i alla fall med sig henne och presenterar henne för sina syskon. Sin familj. Och då kommer de ut. Då är det ett klipp tillbaka i tiden när de här stora syskonen presenteras.
23:21
då är det klipp tillbaka till en barock setting då kommer de här syskonen ut på en balkong och tittar ner på sina undersåtar för att berätta vad de är för typer av vampyr och så Så ser de ut de här kajorna som tittade på Orfeproffs. De tittar på honom och bara lilla vidriga, lilla smutsiga människa.
23:53
Hur vågar du ens titta på oss?
24:01
Du ska slå ner din blick, du lilla ludna människa och apa.
24:08
Orferproffs var osedvanligt luden.
24:11
Han hade nämligen hår på huden och var därmed att betrakta som luden.
24:18
Han skrev en dikt en gång som var Dav är bra för huden även om den är luden.
24:27
Det är lätt att se det underskruden Under skruden är mannen luden.
24:43
Vid altaret blev han lämnad av bruden, et hy han var alldeles på tok för luden.
24:53
Diktning härom är härmed förbjuden, mannen var allt på tok för luden.
25:03
Så sa fåglarna och då blev Orfe Proffs ödmjukad är väl kanske ett bra ord. Han kände att han inte hade någonting att komma med.
25:14
Han var över sig given för att använda ett ord som jag inte vet om det är ett riktigt ord eller om det bara är någonting som jag lärde mig av min mamma när jag var liten.
25:27
Han är alldeles översigiven, kunde hon säga.
25:30
Översigiven, men det är ju ett ord. Det är ju ett riktigt ord som finns i svenskan.
25:41
Varför har människorna slutat vara nyfikna, dristade sig Nordkajan att säga.
25:48
Kajorna var tysta på sitt hustak. Ingen av dem visste varför.
25:53
Kanske att vi i denna uppkopplade tid, med möjlighet att släcka all vår kunskapstörst på mindre än några sekunder, någonting som forntidsmänniskan, och då med forntidsmänniskan menar jag människan till framtids för kanske bara 15 år sedan, hade mördat för att få.
26:12
Det tar vi nutidsmänniskor nu som en sån självklarhet att vi bara låter bli att göra det.
26:21
Hur kan det komma så att vi inte hela tiden försöker ta reda på saker?
26:26
Det är inget fel på våra undringar i sig, eller är det det? Slutar människan undra när förklaringarna finns till hands?
26:37
Hur kan det vara så att vi nöjer oss med ett svar som vi får i en väldigt tillspetsad, avsmalnad, kanske rent av falsk kontext?
26:47
Hur kan det komma sig att vi nöjer oss med sånt och inte kollar upp vad som faktiskt händer, vad som faktiskt gäller?
26:56
Hur kan det komma sig att vi Det är så snabba att dra slutsatser när det går nästan ännu snabbare för oss att ta reda på hur det verkligen hänger ihop. Åtminstone så vitt man kan veta hur någonting överhuvudtaget hänger ihop.
27:14
Klart är i alla fall att det är otroligt lätt för oss att skaffa oss information idag. Och ändå så undlåter vi att göra det gång efter gång efter gång.
27:25
Varför sitter vi med våra telefoner i handen och ändå låter vi bli att göra en lite djupare analys av det vi ser som korta små blänkare, rubriker och klipp och bilder.
27:44
man kan känna en våg av ilska välla upp när man ser en rubrik eller någons TikTok där någon säger någonting om vad som är vridigt och fel och sen bara lägger man ner telefonen och går in och kollar sitt gamla ex vad den har haft för sig på Facebook Det är inte klokt. Vi borde ägna all tid åt att försöka förkova oss istället, för den möjligheten finns ju.
28:13
Det här har jag sagt till kajorna, men de är inte på samma tidsplan som jag, så de har inte hört det här än. Men nu när de sitter där på taket, ett sånt där svart södermalmstak, plåt, så hör de min röst såsom från en megafon på avstånd.
28:33
Och de blir varse min egen undran.
28:38
Kajor har ju den förmågan.
28:40
De kan höra människors stilla undran från långt håll. Även om det är ett visst gap i tiden.
28:50
Ett väck i tiden, som boken heter.
28:55
Jag tyckte mycket om den boken.
28:58
Men jag har inte läst den sedan jag var elva eller tolv år.
29:03
Jag undrar vem som har skrivit, heter hon Le Man, hon som har skrivit boken, Ett veck i tiden.
29:12
Någonting säger mig, för jag vill säga Ursula Le Guane, men det är inte hon som har skrivit den tiden, den...
29:28
den boken nej hon hette inte Le Mans hon hette Lengle Madeleine Lengle just det jag tyckte om den väldigt mycket jag undrar varför Är den kristen i sin grundtron tro? Var det därför som mamma ville jag skulle läsa den när jag var liten?
30:00
Jag vet inte, men jag minns att jag blev helt bergtagen. Men det var också under min så kallade slukarålder. Alltså när jag läste allting som fanns.
30:12
Har människor tappat sin lust att sluka? Frågade Sydkajan och tittade ner på stadens gator och torg där den stora lejonparten av människor gick med sina ansikten ner i skärmen.
30:29
Jag tycker inte du ska döma dem så hårt, sa Östkajan.
30:33
Jag tycker det är någonting som hör människor till.
30:38
Att uttala sig så kategoriskt om allting.
30:42
Det är ju helt enkelt skillnad vad man gör med skärmen.
30:46
Det som vi antydde i början. Någon försöker hjälpa sin gamla morfar med explosivt vildvitresyndrom.
30:59
Det är också väldigt svårt om man växer upp i en familj och har explosivt vulkanistiskt vildvitresyndrom. Därför att om man till exempel i förekommande fall har systrar.
31:13
Och så börjar man skrika plötsligt. Nu ska jag hämta systrarna mina.
31:18
Då väntas ju folk att man ska göra det.
31:21
Och det kanske man inte ville.
31:24
De här systrarna kanske inte gör det värre. Men de gör ju definitivt inte saken bättre.
31:34
Det som är skrikt är skrikt, skriket är skriket.
31:38
Skadan är redan skedd. Och att blanda in fler människor i detta, det är ju fler kockar desto sämre soppa som man brukar säga. Det tycker jag också är ett väldigt konstigt uttryck.
31:52
Vad betyder det?
31:54
Ju fler kockar desto sämre soppa.
31:59
Är det verkligen så?
32:01
Låt säga att du är ett gäng kockar som allesammans hjälps åt.
32:06
Är inte det här uttrycket vilande på den implicita föreställningen att kockarna är gängs osams, oense om vad man ska ha i soppan?
32:19
Alltså det är det som är på något vis det som gör att hela uttrycket betyder någonting överhuvudtaget.
32:26
Är det inte tvärtom så att ju fler kockar desto bättre soppa?
32:34
Ändå är det här ett uttryck som ligger så otroligt djupt rotat i oss ju.
32:38
Man ska inte vara för många och hålla på och giddra med någonting som en person kan göra.
32:42
Det stämmer ju, men det bygger ju bara på att om man giddrar, tjafsar och är osams Det är ju bara då som det betyder någonting.
32:55
Som det har någon legalitet.
32:59
För att om de fem kockarna från Smögen, Örje, Snöbe, Klaffhäll och Porrfasten och Gredelinbörje När de ska göra en soppa ihop. Som de har recept på innan. Som de allihopa är inställda på.
33:19
Då gör ju en vitlöken. En gör torrjukket. En gör barhoppet. En gör glukosinandningen. Och en gör kjolahopp.
33:36
Gesten i bakgrunden.
33:39
Allt som behövs för att göra en soppa av den här digniteten.
33:46
Du förvirrar dig, sa västkajan till sydkajan som just hade sagt detta.
33:52
Min fråga kvarstår, eller vem det var som ställde frågan. Det var nog du, sydkajan, faktiskt. Din fråga kvarstår.
34:03
Har människorna förlorat sin nyfikenhet?
34:09
Är de inte längre värda att ta på det allvar som vi ändå gör?
34:14
Vi har ju gjort så vid kajor att vi låter dem ju vara i fred lite grann. Vi sätter oss på behörigt avstånd och kajkacklar inte mer än nödvändigt i deras proximitet.
34:28
Vi är helt enkelt väldigt hänsynsfulla när det kommer till människorna. Men kanske att vi borde börja behandla dem mer som vi behandlar grisar, tackor, baggar, maskar, gravlaxar, spindlar, kräftor, taxar, burgar, bjäsar och gulloxar.
35:01
och sen så blev det tyst för då kom en västanvind och det gillade ju västkajan tyst sa hon lyssna på vinden östkajan som inte tyckte om västanvind utan ville ha en östlig och Alla var de avundsjuka på sydkajan för den sydligaste vinden var ju den varmaste och vackraste vinden.
35:31
Att bli famnad av dig det är som en sydlig vind.
35:38
En vind från en varmare trakt som fyller mig till bredden.
35:46
Så sa nordkajan ofta till sydkajan.
35:51
Och sydkajan kunde inte göra annat än att hålla med. Han var helt enkelt en varm typ.
36:08
De visste inte om människan var värda deras allvar och hänsyn längre.
36:15
De tittade ner på dem och de slogs av faktumet av att det stora problemet med människorna är väl kanske inte om huruvida de har tappat sin nyfikenhet eller inte. Utan att de är så infernaliskt många.
36:28
Att de finns precis överallt.
36:32
Det finns ingen annan motsvarighet i naturen.
36:36
Inte ens i insektsvärlden där många individer trängs på liten yta.
36:43
Insekterna kan också påverka sin omgivning och bygga strukturer och sånt, men inte alls på samma sätt, från lågt till högt som människan gör.
36:59
Det stora allmänna avtrycket som människan lämnar efter sig är ju i det stora hela omöjligt att värja sig från. Därför spelar det ingen roll vad vi ger dem för epitet, självupptagna drönar, apor eller altruistiska, nyfikna, bubblande dansare.
37:24
De är lika många lika fullt. De är precis överallt hela tiden.
37:30
Och det finns ingenting vi kan göra åt det.
37:36
Den nedåtgående solen kastade sig melankoliskt över hustaken och kajorna vände ansiktet mot västanvinden och kände hur den drog in med ett löfte om en annan värld, en annan tid.
37:51
En annan värld där varje kaja kunde hålla huvudet högt och stolt blicka in i framtiden utan att behöva rugga bakom sina fjädrar, gömma sig undan dumhet och allmän lättja, intellektuell lättja.
38:14
En värld där kajorna fick vara överherrarna, när kajorna fick diktera villkoret.
38:23
då hörde de plötsligt hur det grymtade och kraxade fast inte kraxade i någon typ av kråkkontext utan ett gurglande humanitärt ljud ett humanistiskt ett humanbaserat ljud och mycket riktigt upp på takåsen kom sotaren jävlert garnmänan Jävlart garnmänan tittade på kajorna.
38:59
Kajorna tittade på jävlart garnmänan.
39:02
Och sen så utbrast jävlart garnmänan. Har man sett på fasen?
39:10
Kajor.
39:14
Kajorna, sin vana trogna, tittade bara på honom med den anonyma fågelblicken som är så vanlig.
39:24
Och gävlert han lät sig inte avskräckas.
39:30
Han pratade högt som att han förstod att de att de förstod vad han sa.
39:41
Jag känner er sa han.
39:43
Jag vet vilka ni är.
39:46
Ni brukar alltid hänga här på taket och sitta och titta ner på människorna och döma oss människor sa han gävlert.
39:54
De började stirra lite nervöst på varann. De försökte verka coola och världsvana. Men det hade de inget för.
40:06
Svara om ni förstår mig. Blinka tre gånger om ni förstår mig.
40:14
De tre kajorna som var närmast honom blinkade. Och den fjärde sydkajan blinkade inte.
40:27
Svara, blinka, sa Gävlert.
40:34
Okej, de bestämde sig för att svara, så de blinkade alla fyra.
40:39
Och då spred sig ett tveksamt, skälvande, skälmskt litet leende över Gävlerts välproportionerade munläder.
40:55
Han hade smort det den morgonen.
40:59
Som ju alla sotare av rang smörjer sitt munläder innan de går ut. Sotare behöver använda sina samtal, sin sociala förmåga att konversera genom dagen. Det är för att de träffar ofta allsköns galningar, ensamma galna fruntimmer som har sökt sig skydd uppe inom skorstenarna vid taknockarna.
41:29
Man måste ofta prata med dem.
41:33
Därför var han välsmord i munledret. Och så började de diskutera.
41:39
Och alla fyra kajorna bestämde sig för att öppna munnarna samtidigt. Näbbarna alltså. Och prata med honom på sin eget tungomål. Och Gävlert förstod.
41:52
De började med att presentera sig lite kort. Nordkajan, Gävlert.
41:57
Sydkajan, Gävlert.
42:00
Östkajan, Gävlert.
42:03
Västkajen.
42:04
Se där, se där. Gävlert.
42:09
Sen var det tyst ett tag.
42:12
Det blev lite pinsamt. De visste inte riktigt vad de skulle säga. Men till slut så började de prata om Portkoder.
42:22
Gävlet kunde ju alla portkoder i hela stan, eller i alla fall i sitt område på söder.
42:29
Eftersom han var tvungen att gå in i alla hus och få båten i den här luckan som sitter högst uppe i husen.
42:43
fåglarna, kajorna i sin tur de behövde ju också kunna koderna eftersom ibland så orkar man inte flyga upp på taket om man är en kaja Det här är väldigt få människor som vet om det. Men det är så otroligt vanligt att kajor helt enkelt tar hissen upp till överplan och klättrar upp längs med de oftast försvinnande små stegarna upp till en liten lucka som leder upp på taket.
43:13
Många bostadsrättsföreningar har ju byggt små allmänna samlingsplatser där uppe. Kanske med en badtunna eller en grill eller någonting.
43:27
Men just det här huset var bara tak.
43:32
Ska vi ha en lite tättatätt?
43:36
sa Jävlert.
43:40
Jo, det skulle väl kunna gå för sig.
43:43
När de hade värmt brutit isen lite med diskussion om takåsar och portkoder. Och hur förvirrande det är för en människa att plötsligt se en kaja i hissen när man kommer in.
43:55
Har du någon gång som du har sett en fågel inomhus?
44:01
Det finns ju någonting väldigt...
44:07
förhöjt nästan på T-centralen så flyger det ju duvor och andra fåglar omkring och ibland brukar jag tänka vilken vindslott de har dragit de där fåglarna förmodligen utan att styra över det själva det har väl inte gått rykten direkt om du tar dig in och väntar tills de här dörrarna öppnas genom att en människa går in genom dem så kan du bosätta dig uppe under tak åsarna Och helt enkelt leva gott på det folk slänger i papperskorgar och på marken och slippa utsättas för väder och vind.
44:46
Jag vet ju inte vad de har för rutiner på T-centralen. Om det är så att de med regelbunden intervall jagar upp de här duvorna och dekapiterar dem.
44:56
Men jag skulle inte tro det. Jag tror helt enkelt att de bara får vara.
45:01
Och så länge de hålls inom en viss frekvens att de inte blir för många då. Så tänker jag alltid att det är lite mysigt att se dem för jag tänker att de har det bra.
45:14
Det finns massa mat och det är ingen vind som viner, inget regn som piskar. Allt är bara samma temperatur året runt och det är ju väldigt stort så man kan ju verkligen också hysa sig ett eget litet hus, ett eget litet hem, ett eget litet kryp in högt där uppe under takåsen.
45:38
Och om man vill kan man ju dra igen. Men som sagt, jag tror inte de ens förstår att de är inomhus. Jag tror inte att det är på den nivån som du, vår intelligens, rör sig.
45:52
Men nu pratar vi faktiskt inte om duvor utan vi pratar om kajor i sådana.
45:56
Och de här kajorna och jävlört, de bredde ut en liten filt som jävlört hade med sig på takåsen. Och sen så häller de upp prosecco och så skålade de. Och så sa de, nu lever vi.
46:10
Så sa de.
46:12
Det tyckte duvorna, eller det tyckte kajorna var konstigt sagt. För det var jävlört som sa det.
46:19
Nu lever vi. Det var konstigt sagt för att det gör man väl innan också.
46:25
Faktum är att det enda gången där det inte fungerar att säga nu lever vi det är ju vid de tillfällen när du inte kan säga det därför att du inte lever.
46:35
Så så fort du kan säga nu lever vi så indikerar ju det att du dels inte bara lever nu utan också har levt varenda sekund av varenda vaket och sovande ögonblick sen din tillblivelse.
46:50
Det är helt enkelt fel att säga nu lever vi. Ungefär som om det vore någonting som inte var fallet tidigare. Man har rest långt och så häller man upp en kopp skummande nybryckt oktoberöl när man kommer hem. Och då säger man nu lever vi.
47:15
Men man levde ju hela tiden.
47:18
Du levde när du gick upp för trappan och var tvungen att hålla dig. För du behövde gå på toaletten så intensivt att du kände att det gick inte att hålla ihop och hålla tätt.
47:30
Du levde när du gick upp den morgonen. Du levde också 67 år tidigare om du har levat i 67 år.
47:41
Du har alltid levt, somna.
47:43
Så länge du har funnits har du levt.
47:46
Och det finns ingen som är ett undantag från den regeln. Min mormor brukar ju alltid säga så. Nu lever vi. Och innan du nu rusar upp i kyrktornet så säger du att det betyder ju att man känner livet i sig som, vad heter han?
48:09
Bagaren i Madicken säger att han känner livet i sig.
48:17
Han heter hans son som får feber och ingen vet om han ska överleva.
48:29
lunginflammation eller något sånt han ligger döende och så säger någon klok människa att nu kommer krisen vi får se om han klarar krisen och det var första gången som jag hörde uttrycket kris som att kris är ett allvarligt tillstånd åtminstone när det kommer till sjukdomar där allting står på spel men att det går ju att dra det krisbilden in i allt möjligt just nu står allt på spel Jävlar blev lite berusad.
49:04
Han var ju väldigt lätt påverkad eftersom sotare är ju ofta det. Eftersom de klättrar så mycket i stegar och trappor och hissar och springer upp och ner. Att de är väldigt trötta och så vet man ju alltid att när man är uttröttad och kanske också...
49:26
gått ett tag sedan man åt och så då är det ju extra då tar det ju skruv extra mycket så han blev väldigt fnissig då och försökte pussa en av kajorna och det skulle han ju inte ha gjort det var ju ett sånt övertramp Hade han inte druckit Prosecco innan så hade ju det inte hänt förstås. Men det är ju ingenting att skylla på. Han gjorde fel helt enkelt. Han gick över gränsen.
49:50
Det var ju inte en ombedd puss. Det var ett närmande som var i allra högsta grad påtvingat.
49:56
Och även om han väldigt snabbt insåg sitt misstag och drog sig tillbaka och började fumligt be om ursäkt så visste kajorna att nu var det roliga slut. Så tillsammans så började de buffa med sina små huvuden på jävlert.
50:14
De puttade långsamt honom närmare och närmare tak åskanten.
50:23
Och innan han visste ordet av så hade hans klumpighet, Prosecco framkallade klumpighet, kostat honom liv och läm när han tumlande störtade de 3000 metrarna som huset var ner i gatan. Och där hade det kunnat sluta om det inte hade varit för en väldigt, väldigt vänlig sinnad droskhäst.
50:49
En av Stockholms många droskhästar som stod precis under och som tog emot jävlert på ryggen. Och jävlert landade mjukt för hästar har ju väldigt porösa ryggar som du vet.
51:03
Deras ryggar är som memory foam.
51:07
Så han bara fluffade ner där i hästryggen.
51:10
Och plöppade upp så småningom. Och sen så tog han hästen med sig hem. Och satte in den i vardagsrummet.
51:20
Och sen dess så har han haft en häst i vardagsrummet. Och det här är ju ingenting som hans hyresvärd känner till. Så säg inte någonting om du träffar hyresvärden. Somna.
51:30
Hyresvärden heter...
51:33
Monkey D. Luffy och är en kvinna från ett härberge som ligger här bredvid där jag sitter just nu.
51:48
Påminner mig någon gång framöver att jag ska berätta om när det var en kvinna på tunnelbanan som frågade mig om jag var hemlös.
51:57
Det är ingen historia som raljerar över hemlöshet. Men det är en rolig historia om människors förutfattade meningar.
52:07
Och också en lite obegriplig historia faktiskt. Påminn mig nästa vecka att jag ska berätta om det. Så ska jag göra det.
52:15
Eller inte.
52:17
Det kan också hända att jag redan har berättat det. Vid tidpunkten för släppet av det här avsnittet.
52:26
Tiden är en konstig tunna. En sekund Föds man, sen är man nunna.
52:37
Sen sitter man där i klostret och ber.
52:41
Och det finns inte ens någon i ens närhet som ser.
52:46
För just den orden jag valt att tillhöra.
52:55
Där låser vi in oss och sen får vi höra.
53:00
Att vi ska tala med tysta tungor är ty i bönen vi är världens lungor.
53:09
Det sa min gamla mor.
53:13
Någon gång när jag var en liten pojke.
53:16
Att munkar och nunnor och sånt vars liv i många fall var helt samhällsfrånvända.
53:24
En del ordnar har ju någon typ av verksamhet som sträcker sig utåt i samhället och gör gott i sin närmiljö och så. Men en del ordnar har ju är ju av den karaktären att de så att säga låser in sig. Och så ägnar de sig bara åt bön.
53:42
Och när jag var liten hade jag svårt att förstå vad det fanns för bevekelsegrunder. Det var inte som att jag var samhällsfunktionsorienterad. Men jag tror att jag tänkte att det är väl en sak om nunnorna har någon typ av...
53:59
De hjälper fattiga eller de har gästgiveriverksamhet eller de skapar jättevackra trädgårdar eller någonting.
54:07
Men det där att de bara är inlåsta. Vem tjänar på det? Det var väldigt kapitalistinriktat av mig att säga så. Men då sa mamma att de som bara sitter inne och ber hela dagarna de är världens lungor.
54:28
Och det tyckte jag lät väldigt vackert.
54:33
Men det är en väldig press att lägga på en människa.
54:37
Och nog måste det väl ändå vara så att det måste finnas fler som andas åt världen. Är inte själva idén med mänskligheten ändå någonstans om man nu får betrakta oss utifrån idén om att vi är då Om vi får unna oss själva idén om att vi är designade med något syfte i åtanke.
55:03
Så måste det väl ändå vara så att vi är ju så många och vi är ju här då.
55:09
Som främsta syfte att hjälpa sig åt och ta hand om varandra. Att inte bara borde ligga på några munkar och nunnor i ett kloster någonstans. Att hålla oss flytande som art.
55:20
Det måste väl ändå vara ett ansvar som ligger på oss allihop.
55:24
Var och en på sina egna olika vis. Och jag vill inte på något sätt säga att jag är emot klosterordnare.
55:33
Det finns väl ur funktionalistisk synvinkel finns det väl ett helt gäng yrken som är helt onödiga om vi ska börja ställa sådana krav.
55:42
Mitt eget till exempel. Det finns väl åtskilliga människor i olika mer handfasta arbeten som skulle kunna hjälpa till att göra mitt jobb.
55:52
hjälpa folk att somna alltså det här är ju en konstig genväg eller någon konstig skuggrörelse det finns ju inget absolut behov av det jag håller på med så kan det väl få vara menar jag det behöver man inte hålla på och argumentera för det bara är ju så Kajorna, de hade nu lyssnat på...
56:24
Han pratade ju vidare då när han låg där i Memory Foam-hästen där nere på gatan.
56:30
Det här var innan han tog med den hem och hade den i vardagsrummet.
56:33
Och kajorna blev så trötta så då bestämde de sig för att flyga därifrån. Ska vi dra till...
56:42
Rolands, ska vi dra till Rolis? Ja, vi drar till Rolis.
56:47
Men då när de skulle flyga dit så var de ju så inkörda på att de skulle flyga i varsin riktning.
56:53
Så de gjorde det. De lyfte från marken och flög var och en i sin egen riktning. Och de insåg det inte förrän det hade gått 20-30 minuter.
57:04
Att de var ensamma.
57:06
Men då var det för sent att vända om.
57:09
Och så fortsatte de.
57:11
Av bara nöden.
57:13
De flög och flög över land och hav, över stad och by.
57:18
Över bondgård och dypöl.
57:24
Över slott och koja. Över brott och ebaskoja.
57:31
Och till slut så möttes de igen på andra sidan jorden.
57:36
Och där sjöng de en liten sång som lät så här.
57:45
Jag ser så dåligt, jag har glömt mina glajor.
57:50
Men jag tror att på taket där sitter fyra kajor.
57:54
De sjunger en sång på ett språk jag inte vet.
58:04
Det var en bagare och en smet. Nej, det var två bagare och en av dem smet.
58:14
En sång borde innehålla mera substans.
58:20
Och kanske en chans till en aning glans.
58:26
Men så är inte fallet med dessa kajors sång.
58:37
Det är många som vill in och porten är för trång.
58:43
I det sirliga rum som vi kallar för talang.
58:53
Här sitter fyra kajor och slår sig i slang.
58:58
Och den här upprepar de bara in absurdum om och om igen.
59:04
Sekund efter sekund. Minut efter minut.
59:08
Timma efter timma. Dag efter dag.
59:12
Vecka efter vecka. Månad efter månad. År efter år. Decennium efter decennium.
59:21
Mille...
59:22
Nej. Åh.
59:26
Ja, du förstår. De höll på helt enkelt för det här var magiska tokitokfåglar som var extremt duktiga på att leva skitlänge. Och en dag när jorden bara var en liten gaspust då satt de kvar på exakt samma ställe och kvad.
